Bottennapp.nu
av Marcus Pettersson
Min första karp
Väckarklockan ringer på lördagens morgon. Det är dags att gå upp. Jag torkar gruset ur ögonen och kisar mot klockan och ser att den är 4. Släpar upp min tunga kropp ur sängen för att gå och sätta på lite kaffe. Dags att göra en snabb koll så att alla fiskegrejer som skall med är framplockade ifrån kvällen innan. Tar en stor kopp kaffe innan jag samlar ihop alla grejor som skall med och beger mig sen ner till bilen. Klockan har hunnit bli 4:30. Sätter mig i bilen och kör iväg samtidigt som jag ser en liten strimma av ljus komma över horisonten. När jag kommer fram till min destination så möts jag av en arbetskamrat som pekar vart jag skall parkera. Jag packar ut mina grejor från bilen då min arbetskamrat säger 'All den skiten behöver du inte ha med dig.' 'Vi skall smyga oss på fisken så att det är lätt packning som gäller'. Sen så visar han mig hur tacklet vi skall använda tillverkas. Efter lite knep och knåp så beger vi oss äntligen av. Solens stora skiva har ännu inte visat sig i horisonten och klockan är c:a 5:20. Efter en stunds smygande runt sjön så stöter vi på den första karpen ståendes nästan uppe på land. Vi tar och kastar lite bröd mot den för att se hur stort dess intresse är av flytande föda. Karpen går upp och tar dom brödbitar som flyter närmast. Jag tar och sätter på en brödbit på kroken och förbereder mig för att göra ett kast mot karpen. Första kastet lägger sig c:a en meter utanför karpen och den visar inget intresse att behöva simma ditt för att få en smakbit. Efter ytligare ett par kast så inser vi att den hängande björken som karpen står under och karpens ovilja att flytta på sig för att få någonting att äta gör att den blir omöjlig att fånga. Snopet beger vi oss iväg ytligare en bit runt sjön. Efter ett par minuter traskande genom sump- och myrmark endast med ett par joggingskor på fötterna så ser vi ett tecken på att karp finns i vår närhet. Vi agnar på våra krokar och kastar ut. Här var det något djupare så brödbiten hamnade en bit under ytan men det gör inte så mycket. Jag tittar ut över den näckros infekterade viken efter ytligare något tecken på att karpen är i närheten. Efter en halvminut ser jag linan sträcks och jag gör ett mothugg. Slirbromsen på rullen börjar tjuta då fisken drar iväg 10-15 m. Jag börjar pumpa in fisken mot land och han följer snällt med tills han är 2 m från land, då tvärvänder den och rusar 10-20 m. Detta upprepas ett par gånger till under 10 min innan fisken kan håvas. Nu så kan jag se att den översta delen av solen har tagit sig över horisonten. Min arbetskamrat tar fram vågen för att väga karpen. Karpen tynger ner vågen till hela 5800 g. Efter en snabb vägning och fotosession så släpper vi tillbaks karpen i det förvånansvärt klara vattnet. Med dyngsura fötter tittar jag ut över sjön och känner en stor tillfredställelse över att äntligen fått fångat min första karp.
En berättelse av Marcus Pettersson, Lindome
- Svenska Karpklubben
